Bortskämda ungar i USA

Här borta är nästa alla barn bortskämda, alla värdbarn jag har hört om är på något sätt bortskämda, även mina. 

Jag kommer ihåg när min morbror o moster vaktade mig o mina systrar för måååånga år sen på Egnahem. Jag kommer inte ihåg så mycket vi gjorde, men jag kommer ihåg att de hämtade Mcdonalts mat o vi fick äta det hemma, (wow). Kanske va runt 8 eller något, o kommer ihåg att få äta happy meal i huset va jättecoolt !!

 

Inte lika coolt längra, definitift inte efter 1 år här borta :p

Men det va något väldigt speciellt då, kan väl inte säga att vi va så jätte bortskämda om det gjorde oss så glada ;)

 

Här är det vardag, ta med mat hem eller äta ut, det kan man göra 2 gånger per dag, så det är inte så speciellt.

Vad ska man då göra för att få dem jätteglada ?! 

Få dem att få samma känsla som jag fick då??

 

Jag vet inte, stället vi åkte till igår, tyckte de va kul, men inte att de kommer komma ihåg det så, idag ska vi in till New York o se en show om Harry potter. 

Kanske att det kommer bli större !! 

 

När jag berättade för två barn att vi inte brukade köpa saker i turistbutiker, t.ex. på ett museum eller liknande.

För att det va för dyrt o onödiga grejor. Den ena tyckte synd om mig o den andra brydde sig inte, utan tittade vidare o skulle köpa massa saker.

 

Hur va vi som åttaåringar, brydde man sig bara om sig själv? Eller hade vi lite vett att bry oss om andra?

För här tycker jag alla barn runt den åldern är så egoistiska, undrar om vi va likadana ?! 

Va vi aldrig tacksamma för det vi hade, utan såg bara det vi inte hade hela tiden ? 

 

Kära Sandra, detta frågar jag mig hela tiden också. Hur gräslig kan man själv varit som barn o hur kan liksom mamma o pappa fortfarande tycka om en ? ;)
Ja man får många nya insikter under året här, utan tvekan... Och egna ideer om hur man vill uppfostra ev frantida barn :P

Vad glad jag är över din reflektion. Det är nog många som är bortskämda här i Sverige också, vill jag tillägga.
När det gäller om ni var tacksamma tycker jag att ni var det, självklart inte alltid. Om ni varit det hade ni inte någon egen vilja och det är viktigt att ha det. Men jag tror och hoppas vi har lärt er att uppskatta vardagen och "små saker" .
Får man alltid det man vill ha är det till slut inte roligt, då man inte behöver längta till någonting.
Att uppskatta det "lilla" och att inte alltid kunna få eller köpa allt gör att man uppskattar mycket mer. Att vara tacksam över det man har och glädjas över det man kan göra tror jag gör att man uppskattar vardagen mer och mår på så sätt bra.
Det viktiga och värdefulla ( tror jag) är att göra saker tillsammans med människor man tycker om. Då blir även det tråkiga roligt (eller iallafall roligare).
Sammanfattningsvis: Det ska inte alltid vara fest för då måste det alltid blir mer och häftigare och vad kommer man till slut att uppskatta?
Det är som barn uppfostran!!! Ni fick inte alltid som ni ville utan vi behövde vara obekväma och "elaka" genom att säga nej ibland. Det viktiga är att göra det med och i kärlek. Då kärleken är viktigare än alla prylar som finns.
Långt svar - hoppas du förstår, gör du säkert då du känner mig.
Vill avsluta med orden på tavlan jag fick av dig i present när du åkt.
Yes I´ve made mistakes. Life didn´t come with instructions.
Stor tacksam kram för att Du är Du. Älskar Dig.